Maine Coon

Maine coonen är en stor kattras som härstammar från nordamerikanska delstaten Maine och anses vara USAs äldsta långhåriga kattras.
Maine coonen var en stor och stark jägare i Maines hårda klimat och det gav den dess karaktäriska utseende iform av kraftiga käkar och ett stort fyrkantigt nosparti och för att kunna se och höra sina byten bättre har den stora ögon och öron.
Pälsen är silkeslen och är längre under magen och runt bakbenen för att skydda mot väta och kyla, den ska gärna ha krage och med sin långa yviga svans höll katten värmen på nätterna genom att svepa den runt sig. Pälsen tovar sig sällan och på öronen har den oftast tofsar.
Tassarna som fungerade som snöskor är stora och välpälsade.
Maine coonen är en stor katt som utvecklas långsamt och är inte färdigväxt förrän i 3-5 års ålder. En hane kan väga cirka 6-9kg och en hona väger lite mindre, cirka 3,5-6kg, men det finns såklart i enstaka fall katter som väger ännu mer.
Maine coonen ses som en snäll och vänlig jätte. Den är väldigt nyfiken och social och den har i de flesta fall lätt för att komma överens med andra husdjur. 
Ett roligt särdrag hos Maine coonen är dess speciella läte. Den säger oftast inte "mjau" som andra katter utan har snarare ett kvittrande "brrrp" som man brukar höra då de vill ha kontakt och uppmärksamhet
Maine coonen är en lättsam katt, okomplicerad till sättet och sund i största allmänhet
 

Legend

En av de vanligaste legender är den om befolkningen i Maine. Då de var imponerade av de stora katterna med sina långa, yviga svansar, spekulerade befolkningen i var katterna kom ifrån och en teori uppstod om att katten var ett resultat genom en parning mellan katt och tvättbjörn. Därmed kallade man dessa katter för Maine coon , då raccon betyder tvättbjörn på engelska.